God Jul!!!
Han vaknar av kanslan att nagon forsoker bryta sig in i hans huvud. Hade de hittat honom? Sakta oppnar han ogonen, slapper in en strimma ljus som branner likt laser. Varfor bankar dem pa hans huvud? For en stund later han sin tankebana skena ivag, han forestaller sig att bankningarna utfardas av ett halvt dussin spindelapor med sma, sma stenar i deras hander. Verkligenheten tranger sig pa. Patrangande. Huvudvark. Minnen fran gardagen spelas upp pa hans inre bioduk.
Han hade sett Sin City igen, sedan en tur till McDonald's dar han ville ha en jordgubbsmilkshake till sitt Big Mac mal istallet for en cola som han forst tankt. Han styrde sina steg mot tunnelbanan, samtidigt skrattade han at manniskorna som samlats kring nojesfaltet i hopp om att vinna en jatteskoldpadda, en jattekanin, eller en jatteanka. Skratt. Nagot som kanns frammande. Ett bittert matt av avundsjuka sprider sig i hans mun. Pa vagen hem gjorde han ett impulsivt beslut och hoppade av tunnelbanan for att ga pa en klubb och dricka sig berusad pa billig ol. Han kom in, det forsta han noterade ar varmevaggen, som om den sade "Nej, du hor inte hemma har, ga. Ga!"
Han gick in, betalade sitt intrade, trots detta moter underliga blickar hans. Hade han gjort nagot fel? Han gick in, dar inne blev inte bara varmen mer patrangande, men ocksa ljudet. Vansinne, tankte han da detta band av okand natur spelade hogt, oronbedovande, till en publik av hormonfyllda tonaringar.
Det var en kvav kansla och han behovde en ol. Han gick fram till baren.
For mycket folk har, tankte han, jag maste komma pa en skenmanover. Han forsokte knacka en ung man pa axeln och latsas som om han kande igen honom. Snabbt forsokte han smita fram till bardisken, men killen var tydligen alldeles for nykter for nagot sa simpelt. Den unga mannen tittade hotfullt pa honom, ett osakert leedende foddes pa hans lappar och han backade sakta darifran. Snabba rorelser kan verka hotfulla, han hade hort det pa Discovery nagon gang, det var han saker pa. Efter sitt forsta forsok begav han sig till bar nummer tva, battre lycka. Farre folk. Han drack sin forsta ol innan han bestallde en ny och lamnade bardisken. Pa vagen dit hade han sett nagra unga damer, som antagligen just korsat lagens ramarken och var nu fullt lagliga. Det verkar som om de inte kunde se honom. Kanske var det ljussattningen, han provade att flytta pa sig, sa att han blir belyst fran ovan. Upplyst. Han kande en bultande atra vaxa inom honom. Utanpa honom. Korta kjolar. Uringningar. Hud.
En timme flot sakta forbi, tva. Tre toalettbesok. Fyra olglas. Ingen hade ens tittat pa honom. Han satte sig ned vid ett bord och slumrade till for blott en stund. Han vaknade upp omringad av manniskor. Uppenbarligen en drom, precis som en gackande oas, sa skulle den forsvinna om han forsokte integrera med den. Likt ett dumt barn som inte lart sig att halla handerna borta fran spisens varma plattor, sa sade han nagot. Det overraskade honom, som hicka. De skrattade inte at honom, dem stotte inte bort honom, utan sade nagot tillbaka. Volymen tillat inte ord att utdelas sa latt, den solida ljudvaggen kravde att man skriker fran slick-avstand till personens ora. De skickade honom en liten, liten flaska, en behallade och gestikulerade att han ska lukta pa det. Aha, parfym, tankte han och luktade pa den lilla, lilla flaskan. Han skakade pa huvudet och med handen visade han att han inte tyckte det luktade sa gott. De tittade konfunderat pa honom. Vad var det... hans ansikte borjade koka, som om det hade natt en okand bristningsgrans. Yrsel. Borta. Det varade bara nagra minuter, sen sparlost borta. Natten fortsatte pa liknande vis, mer ol, mer parfym, mer underliga blickar, mer kjolar.
Han stapplade ut fran klubben pa okand tid och gick till en kebab shop. Dar fragade han om han fick kopa ol. De tittade oforstaende tillbaka. Under the counter, viskade han med sin basta teaterviskning for att gora sig hord over sorlet. We're a kebab shop my friend, the off licence is next door". Uppkaftig invandrare-fran-nagonstans-i-mellan-ostern. Han mumlade nagot ohorbart, knappast nagot minnesvart, nar han lamnade kebab shopen for att ga in i nasta dorr till den sa kallade "off licence" butiken. Han sade att han ville kopa ol. De nekar honom och sager att klockan ar ett pa natten och att de inte far salja langre. Han vagrade att ga darifran tomhant. Han onskade att han hade gjort nagot heroiskt, men visste att hans tragiska uppsyn var det som fick dem att salja honom fyra ol. De gav honom ett pris som var mycket mer an vad han hade pa fickan. Han raknade sitt fatal mynt och strackte ut sin hand for att ge mynten. Sa fort de lamnade hans hand och snuddade vid kassorens sa sprang han ut darifran. Hoppade pa en buss som tog honom hem. Hem till sin sang. Han tog av sig kladerna, till och med kalsongerna, for att han skulle kanna sig fri och vakna som gud skapat honom pa julaftons morgon. Han drack nagra ol innan slocknade i sin sang, naken.
Huvudvarken ar fortfarande kvar, bankande. Han bestammer sig for att skriva i sin blogg innan han hamtar en kopp med kaffe pa julaftons morgon.
//Magic Dan
Han vaknar av kanslan att nagon forsoker bryta sig in i hans huvud. Hade de hittat honom? Sakta oppnar han ogonen, slapper in en strimma ljus som branner likt laser. Varfor bankar dem pa hans huvud? For en stund later han sin tankebana skena ivag, han forestaller sig att bankningarna utfardas av ett halvt dussin spindelapor med sma, sma stenar i deras hander. Verkligenheten tranger sig pa. Patrangande. Huvudvark. Minnen fran gardagen spelas upp pa hans inre bioduk.
Han hade sett Sin City igen, sedan en tur till McDonald's dar han ville ha en jordgubbsmilkshake till sitt Big Mac mal istallet for en cola som han forst tankt. Han styrde sina steg mot tunnelbanan, samtidigt skrattade han at manniskorna som samlats kring nojesfaltet i hopp om att vinna en jatteskoldpadda, en jattekanin, eller en jatteanka. Skratt. Nagot som kanns frammande. Ett bittert matt av avundsjuka sprider sig i hans mun. Pa vagen hem gjorde han ett impulsivt beslut och hoppade av tunnelbanan for att ga pa en klubb och dricka sig berusad pa billig ol. Han kom in, det forsta han noterade ar varmevaggen, som om den sade "Nej, du hor inte hemma har, ga. Ga!"
Han gick in, betalade sitt intrade, trots detta moter underliga blickar hans. Hade han gjort nagot fel? Han gick in, dar inne blev inte bara varmen mer patrangande, men ocksa ljudet. Vansinne, tankte han da detta band av okand natur spelade hogt, oronbedovande, till en publik av hormonfyllda tonaringar.
Det var en kvav kansla och han behovde en ol. Han gick fram till baren.
For mycket folk har, tankte han, jag maste komma pa en skenmanover. Han forsokte knacka en ung man pa axeln och latsas som om han kande igen honom. Snabbt forsokte han smita fram till bardisken, men killen var tydligen alldeles for nykter for nagot sa simpelt. Den unga mannen tittade hotfullt pa honom, ett osakert leedende foddes pa hans lappar och han backade sakta darifran. Snabba rorelser kan verka hotfulla, han hade hort det pa Discovery nagon gang, det var han saker pa. Efter sitt forsta forsok begav han sig till bar nummer tva, battre lycka. Farre folk. Han drack sin forsta ol innan han bestallde en ny och lamnade bardisken. Pa vagen dit hade han sett nagra unga damer, som antagligen just korsat lagens ramarken och var nu fullt lagliga. Det verkar som om de inte kunde se honom. Kanske var det ljussattningen, han provade att flytta pa sig, sa att han blir belyst fran ovan. Upplyst. Han kande en bultande atra vaxa inom honom. Utanpa honom. Korta kjolar. Uringningar. Hud.
En timme flot sakta forbi, tva. Tre toalettbesok. Fyra olglas. Ingen hade ens tittat pa honom. Han satte sig ned vid ett bord och slumrade till for blott en stund. Han vaknade upp omringad av manniskor. Uppenbarligen en drom, precis som en gackande oas, sa skulle den forsvinna om han forsokte integrera med den. Likt ett dumt barn som inte lart sig att halla handerna borta fran spisens varma plattor, sa sade han nagot. Det overraskade honom, som hicka. De skrattade inte at honom, dem stotte inte bort honom, utan sade nagot tillbaka. Volymen tillat inte ord att utdelas sa latt, den solida ljudvaggen kravde att man skriker fran slick-avstand till personens ora. De skickade honom en liten, liten flaska, en behallade och gestikulerade att han ska lukta pa det. Aha, parfym, tankte han och luktade pa den lilla, lilla flaskan. Han skakade pa huvudet och med handen visade han att han inte tyckte det luktade sa gott. De tittade konfunderat pa honom. Vad var det... hans ansikte borjade koka, som om det hade natt en okand bristningsgrans. Yrsel. Borta. Det varade bara nagra minuter, sen sparlost borta. Natten fortsatte pa liknande vis, mer ol, mer parfym, mer underliga blickar, mer kjolar.
Han stapplade ut fran klubben pa okand tid och gick till en kebab shop. Dar fragade han om han fick kopa ol. De tittade oforstaende tillbaka. Under the counter, viskade han med sin basta teaterviskning for att gora sig hord over sorlet. We're a kebab shop my friend, the off licence is next door". Uppkaftig invandrare-fran-nagonstans-i-mellan-ostern. Han mumlade nagot ohorbart, knappast nagot minnesvart, nar han lamnade kebab shopen for att ga in i nasta dorr till den sa kallade "off licence" butiken. Han sade att han ville kopa ol. De nekar honom och sager att klockan ar ett pa natten och att de inte far salja langre. Han vagrade att ga darifran tomhant. Han onskade att han hade gjort nagot heroiskt, men visste att hans tragiska uppsyn var det som fick dem att salja honom fyra ol. De gav honom ett pris som var mycket mer an vad han hade pa fickan. Han raknade sitt fatal mynt och strackte ut sin hand for att ge mynten. Sa fort de lamnade hans hand och snuddade vid kassorens sa sprang han ut darifran. Hoppade pa en buss som tog honom hem. Hem till sin sang. Han tog av sig kladerna, till och med kalsongerna, for att han skulle kanna sig fri och vakna som gud skapat honom pa julaftons morgon. Han drack nagra ol innan slocknade i sin sang, naken.
Huvudvarken ar fortfarande kvar, bankande. Han bestammer sig for att skriva i sin blogg innan han hamtar en kopp med kaffe pa julaftons morgon.
//Magic Dan
posted by Magic Dan at 4:49 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home